Kapitel 3 från Boken om Lasse Dahlquist
Året är 1929. Lasse är för evigt avmönstrad sjöman och har fått en av sina visor insjungen på en grammofonskiva. Visan om ”Beatrice”, förlagd och insjungen av den populära skivcharmören Wilhelm Hagberg. I fortsättningen är det Lasse själv som hörs i skivspåren. Under 1930-talet, Lasses första decennium i nöjesbranschen sjunger han in hela 400 skivspår. Många inspelningar görs i London och Berlin.
Det är inte ovanligt att det graveras 20 låtar per dag. Lasses pseudonymer på skivetiketterna blir många: Set Lahnge, Sten Aller, Ray Garden, Aron Salmi, Willy Dahl.
Lasse sjunger om allt: Vita orkidéer, krossade hjärtan, mörka ögon, tango erotique, augustimånsken och la bella tangolita. Det är en ny och omdanande tid. Skivindustrin har äntligen bestämt sig för att alla 78-varvare skall pressas i schellack och graveras på två sidor.
Efter några kraftlösa försök som egen företagare inom den lukrativa postorderförsäljningen hittar Lasse tillbaka till musiken.
Lasses uppväxt präglades tidigt av intresset för jazzmusik. Notbladen bar han med sig ombord under sin sjömanstid. Ombord väntande ”shantyn”, arbetssångerna som en gång föddes i de gamla segelfartygen. Här fanns också ”jiggen”, en speciell dansstepp.
En av Lasses tidigt populära sånger är förresten en jigg. Sjömannen som jiggar heter Jolly Bob och kom från Aberdeen. I början av sin musikaliska karriär kom alltså Lasse främst att segla i de farvatten där de populära sjömansvalserna hade stark landkänning. Snart skulle han bli en mästare på att skriva omtyckta sjömansvalser. Några skulle segla in i den kommersiella sjömansvisans hamn. Några skulle få en berättande episk handling. Realism och humor i sällskap med olika människoöden. Några valser skulle förtöja på den glättiga revyscenen.
Lasse har nu på allvar börjat söka sin framtid. En period är han tillfälligt anställd på ett grammofonbolag. Ägaren är inte mindra än den omåttlig populära sångaren Sven-Olof Sandberg. I Lasse kommer han snart att möte en svår konkurrent. När Lasse allt oftare börjar att höras i radion öppnas också grindarna till Folkparkerna.
Mätt med tidens mått kan man bara förvånas över hur snabbt Lasse blev etablerad i underhållningsbranschen. Hur han bärs fram på eterns vågor. Uppenbart var tiden mogen för en ny kompositör att ta plats på stapelbäddarna. Lasse gick hem i köken och han blev snabbt sammankopplad med Västkusten och Göteborg. För att inte tala om Brännö. Egentligen var sjömansvalserna en tämligen blygsam del av Lasses musikaliska produktion. Han var sannerligen inte rädd för att praktisera många av de sång- och musikstilar som rymdes under den musikaliska himmeln .
Redan 1933 slår sig Lasse ihop med Sten Axelson och Ragnar Wiberg. Tillsammans bildar de trion ”Tre Sang”. Gruppen blir snart uppskattad både som sång- och danstrio. Lasse skriver hela tiden nya sånger. Under 1940-talet börjar Lasses riktigt framgångsrika period som kompositör och grammofonartist. Nu föds de flesta av de sånger som för evigt skall inhysa honom i den svenska visskatten.
Totalt kom Lasse fram till 1974 att spela in drygt 600 sånger.
Oavsett vilket finns det en sanning som är bestående: Alla som någon gång sjungit allsång har någon gång gjort det i en sång av Lasse Dahlquist