Stuvarevalsen
Stuveriarbetaren är hamnens verkliga arbetsmyra. Det är också en över hela världen ganska mäktig herre. ”Stevedoren” vet sitt värde, antingen han går med sin tunga börda på ryggen i någon afrikansk hamn, baxar ullbalar i ”rummet” nere i Melbourne eller står som luckebas i Lindholmshamnen. Han vet att det är på honom det beror om miljonlasterna skall komma iväg i rätt tid för att ge redare, säljare och köpare de bästa förtjänsterna. En försenad lastning betyder oerhörda förluster. Oförrätter kan leda till strejk och en hamnarbetarstrejk är ett över hela världen fruktat spöke.
Gemensamt för stuveriarbetaren över hela världen är hans goda humör, hans rappa tunga och mustiga humor. Står man vid en lucka och lyssnar till samtalen nere i rummen är man övertygad om att där nere råder rena slagsmålet. Alla skäller på alla och tillmälena man och man emellan skjuts iväg som kulspruteprojektiler. Man ger varandra gliringar och språket är absolut inte ämnat åt barnaöron. Men det är bara en vedertagen jargong som är gemensam för alla stuvaregäng. På de flesta balar och lådor står det skrivet ”Use no hooks”. Det är en uppmaning att med försiktighet använda det verktyg som är stuvarens ”högra hand”, nämligen ”gripsen”. Det är ett halvmånformigt stålverktyg med sylvass spets och ett tvärgående handtag av trä. Med hjälp av det baxar han balarna från slinget till dess rätta plats och när han inte använder det sitter det nerkört i bältet bak i ryggslutet. Vårdslöst använt kan det slå hål på något ömtåligt lastföremål och många gånger görs detta med flit.